DA-ANALYS När General Motors återvänder till Opel för att skära bort 10 000 jobb väcks två frågor. Hur stark är den fackliga sammanhållningen inom GM Europa? En helt annan fråga rör Volvo: kan Ford också ändra sig?
Snart brinner bildäcken igen. Europas bilfabriker är en krutdurk, i synnerhet nu när marknaden kvicknat till igen och gett fackföreningarna repat mod.
Minnet av den första ”euro-strejken” finns i färskt minne. När Renault 1998 plötsligt stängde sin belgiska fabriken i Vilvorde utlöstes en facklig aktivitet över gränserna som saknat motstycke i den europeiska fackföreningshistorien.
Striden om Vilvorde visade att fackföreningsrörelsen anpassat sig till det nya Europa. Med samordnade massprotester, demonstrationer och strejker skakades arbetsgivarna – och regeringarna.
I dag torsdag mobiliserar metallfacken på de tyska Opelfabrikerna mot General Motors comeback i Opel. Dagens varningsstrejker kommer att efterföljas av fler aktioner när återvändande GM planerar att skära bort 10 000 jobb.
GM utmanar en motståndare som är synnerligen välorganiserad. Facken inom GM Europa har under senare år utvecklat sitt samarbete sinsemellan. De har lovat varandra att hålla ihop. Och nu testas på allvar löftet de har svurit varandra att ”dela på smärtan”. Det vill säga: om arbetsgivaren ska skära ner så ska alla fabriker drabbas lika mycket.
Det är knappast General Motors avsikt. De vill hellre lägga ner de fabriker där kostnaderna är högst och produktiviteten lägst. Två av GM:s åtta europeiska fabriker anses ligga i fara.
Den tyska Bochum-fabriken har befunnit sig i farozonen länge. Men att lägga ner i Tyskland har sitt pris. Fråga Electrolux som led helvetes kval och tvingades till extrautgifter i mångmiljardklassen när de lade ner i Nürnberg för några år sedan. Eller Nokia som häromåret under uppseendeväckande lade ner i just Bochum.
I Nürnberg och Bochum brann bildäcken den gången. Och de kommer att brinna igen just därför att det sociala fallet är så stort för den som förlorar sitt fasta jobb i industrin. Det är konsekvensen av urholkade trygghetssystem och en svag arbetsmarknad som på sin höjd erbjuder otrygga och lågavlönade servicejobb.
I Nürnberg och Bochum tog fackföreningsrörelsen gatan som scen för att pressa företagen till kostsamma eftergifter och de fick dessutom det politiska etablissemanget med sig. Det politiska stödet finns även i dag för GM-arbetarna. I synnerhet i Tyskland där regeringen anser sig lurad av GM.
Men även Belgiens, Spaniens och Storbritanniens regeringar har gjort sina länders GM-arbetares sak till sin. Stödet manifesterades inte minst under de månader då GM såg ut att sälja Opel till den kanadensiska underleverantörsjätten Magna. Dragkampen om jobben inom det nya Magna-ägda Opel blev en EU-fråga.
Att affären i sista stund inte blev av visar hur bräcklig en försäljningsprocess är innan den sista underskriften finns på plats. Frågan är om nu GM kan ändra sig – kan också Ford det med Volvo? Det finns två olika svar på den frågan. Ett ja och ett nej.
· Ja, Ford kan ändra sig av samma skäl som GM. De vill inte släppa ifrån sig tekniska hemligheter till en konkurrent på en växande marknad. Bakom kanadensiska Magna finns ryska intressen. GM vill konkurrera på den snabbväxande ryska marknaden. Precis som Ford vill på den kinesiska. Så varför sälja Volvo till kinesiska Geely?
| Andra DA-artiklar Jakob-konsortiet ska lägga bud på Volvo PV "i närtid" [2009-11-03] Facket kräver träff med Geely [2009-10-29] Geely lägger bud på Volvo PV [2009-10-28] Harald Gatu: Geely måste visa vad de vill [2009-10-28] |
